Chengwen Chen (1980), Tobias Klich (1983): Musik für Violoncello zu vier Händen (2017–2019)
Séverine Ballon (1980): Forêts intérieures, uruppförande (2020–2021)
Ole Lützow-Holm (1954): DIANIMA (1977)

Vad innebär det att samarbeta, tätt ihop? Vilken slags tillit och ömsesidig respekt krävs när två personer skall samverka på och kring ett enda instrument? Vilka impulser kan denna modell ge samarbete på en större, samhällelig nivå? Dessa frågor ligger till grund för Fyrhändig musik för violoncell av Chengwen Chen och Tobias Klich, ett verk som även är inspirerat av Platon som menade att äkta kunskap inte gick att läsa sig till utan endast kunde nås genom samtal.

I denna konsert kan Ole Lützow-Holms DIANIMA nästan betraktas som en motpol till Chens och Klichs samarbetsbetonade verk. Här är det frågeställningar om huruvida det går att överbrygga klyftorna mellan kropp och själ, förnuft och fantasi, människans yttre och inre tillstånd som gestaltas i, som tonsättaren själv beskriver det, ”en skuggfäktning genom eld och vatten”.

Cellisten och tonsättaren Séverine Ballon beskriver att komponera för sitt eget instrument som ”att promenera i en hemlig trädgård, at ge näring till ljuden som uppstår och betrakta dem i förstoringsglas”. Som cellist arbetar hon ofta nära tonsättarna vars verk hon framför. I uruppförandet av Forêts intérieures är hon både och, på samma gång, och arbetar också nära sin duettpartner, cellisten Åsa Åkerberg.

Verkkommentarer

Ole Lützow-Holm: DIANIMA

DIANIMA – två själar i en skuggfäktning genom eld och vatten – tillkom i en hektisk atmosfär av begär och skräckblandad hybris. Öppningens grimas fungerar likt en grotesk uvertyr och hämtar sitt fanfarliknande material från en militärmarsch, vilken drog mig ur sömn och säng tidigt en maj morgon i Strasbourg 1977. Den är således en ingrediens från en plats utanför musiken och en emblematisk markör av grov kaliber.

Utan att helt kunna förklara det blev denna märkliga upplevelse i en förvriden spegelbild katalysator för saker och ting jag brottades med på den tiden. Till exempel: Kan man någonsin bygga bro över svalget mellan yttre och inre tillstånd, mellan kropp och själ, förnuft och fantasi? Är det något DIANIMA handlar om så är det om just det, och formen är lekens, duellens och dialogens. För övrigt skymtar konturen av två satser som möter varandra i gyllene snittet – den första i rastlöst flimrande bilder; den andra i ett slags hypnotiskt ultrarapid.

Ole Lützow-Holm

Séverine Ballon: Forêts intérieures

Under Frankrikes första lockdown i mars 2020 var Paris parker stängda och det var förbjudet att gå längre än 1 kilometer bort från sitt hem. Jag blev en fånge i min lägenhet och betraktade våren utanför, genom mitt fönster. För första gången i livet tog jag mig tiden att observera hur löven växte.

Så snart restriktionerna hävdes började jag ta regelbundna promenader i skogen. Skogen började växa i min fantasi. Jag tog med mikrofoner ut och började spela in den. Forêts intérieures, ”inre skogar”, föddes ur min upplevelse av att lyssna till skogens ljud med hörlurar, i skydd av ett träd, som att lyssna på mina egna hjärtslag.

Séverine Ballon
(Svensk översättning av David Saulesco)

Chengwen Chen, Tobias Klich: Musik für Violoncello zu vier Händen

Två musiker smälter samman till en varelse med fyra händer runt ett instrument. I den instrumentala musikteaterns tradition är musikerna här inte bara instrumentalister utan samtidigt skådespelare.

Vad innebär det att samarbeta på en så liten yta? Vilken form av tillit och ömsesidig hänsyn krävs samtidigt, för att två personer skall kunna samspela på ett enda instrument? Vilka impulser kan denna modell tillgodogöra för andra, samhälleliga, symbiotiska former av samarbete?

Kanske är detta även en musikalisk och scenisk bild av Platons "Symposion"?

Denna undersökning genomfördes följaktligen också i ett kompositionsmässigt samarbete.

Chengwen Chen & Tobias Klich
(Svensk översättning av David Saulesco)