Konserten inleds med Catharina Backman. Hennes musik är suggestiv med effektfulla melodiska gester och stark rytmisk energi. Hon är medlem i gruppen Katzen Kapell och har komponerat för Malmöoperan, Kungliga Operan och Teater Halland, bland annat. Syndabekännelse för mänskakomponerades i kölvattnet av 9/11; terrorattackerna i USA 2001, och hur de dåvarande mäktigaste männen i världen valde att hantera situationen med upptrappat våld och idiotiska fruktansvärda krig. ”Jag föreställde mej Gunnar Björlings text och min musik som en inre uppgörelse, en självrannsakan gjord av en sådan maktperson och också hans sorg och längtan efter ett annat liv, försoning, frihet. Men idag kanske texten och musiken innebär något helt annat”, säger Catharina Backman.

Fredrik Hedelin är tonsättare men forskar också kring musik och filosofi. Hans konserter för flöjt, violin respektive piano och ensemble från 2013-15 var alla en del av hans avhandling Levande musik – ritornellen och musikens skapande som lades fram 2017 vid Luleå tekniska universitet. ”Filosofin belyser musikens form som ett speciellt skeende med utgångspunkt i mitt sätt att komponera”, har han sagt om sitt arbete. I ett helt nytt stycke har han vänt sig till poesin och en text av Jila Mossaed som 2018 efterträdde författaren Kerstin Ekman på stol nr 15 i Svenska Akademien. Hon är född i Teheran och ett återkommande tema i hennes poesi är exilen, också på en rent språklig nivå. Centralt är även kampen mot orättvisa och censur. ”Varje språk som ger mig frihet att uttrycka mig mot orättvisan är mitt hjärtas språk”, säger hon. Men i det nya stycket Det snöade hela natten för sopran och kammarensemble är det istället några av Mossaeds många glödande kärleksdikter som står i centrum.

Den finska tonsättaren Minna Leinonen låter sig ofta inspireras av miljöer från hemlandet. Det är mycket som kan tilldra sig hennes intresse, men ofta rör det sig om vardagsfenomen som höjer sig över det vanliga. Grunden till hennes Intre handlar om ”den rusande känslan av att få barn”. Stycket är i tre satser som spelas utan uppehåll. Den långsamma inledningens tunga puls utsätts för ständiga attacker, men övergår snart i mellandelens oroliga flimmer. Med sina skira klirrande klanger och skevande blåsinstrument mynnar den tredje och sista delen ut i en trolsk och magisk känsla.

Konserten avslutas med tonsättaren Christofer Elghs verk Sincerity med utgångspunkt i Norma Jeane Bakers texter. När Norma Jeane skrev sitt första kontrakt med Twentieth Century Fox färgade hon sitt hår blont och ändrade namnet till Marilyn Monroe. Efternamnet var hennes mormors. Christofer Elgh utforskar kvinnors roll i kulturen och har länge fördjupat sig i Marilyn Monroe. Vem var hon, egentligen? I Sincerity utgår han från texter av henne själv och stycket är utformat som en föreställning där musikerna blandar sig i och läser delar av texten. Flygeln är heller inte bara ett instrument utan en möbel som får en dramaturgisk funktion i föreställningen. Ett särskilt fokus har också rösten. 

– Jag skriver alltid för särskilda sångare, i det här fallet Alexandra Büchel som både har ett lågt och extremt högt register. Och Sincerity kräver verkligen en virtuos sångare!

Christofer Elgh har komponerat ett sjuttiotal verk, däribland två kammaroperor, kammarmusik, orkestermusik samt musik till dansföreställningar och filmprojekt.